In The Corner Of My Life

Åh vad jag saknar min vän jonas! Varför ska han bo i göteborg och jag i Stockholm? Jonas är min bästa killkompis och ingen annan kille känner mig så bra som han! För två år sen var han den enda som jag umgicks med, påsistone har vi dock mest umgåts med varandra i perioder. För ett tag sen gick det knappt att prata med honom, för då skulle han hela tiden vara en sån gangsta with attitude! Nu är han dock underbar igen, för hans flickvän har nämligen gjort honom till värsta underbara pussyn!

Jonas är amor i modern tappning (anser att sex och spjutkasting är livets mening!)

Idag fråga jag honom om han skulle gifta sig med mig när jag friar till honom på hans 85 års dag? Kommer inte ihåg vad han svara (nåt med 35), men det är skitsamma, för han har liksom ingen talan - han vet att det är jag som har makten!

Idag hade min seminarielärare genomgång av våra inlämnings pm, och sa då överlag vad han tyckte om dem och vad vi behövde ändra på. Eftersom vi inte fått titta på dem ännu har jag nu inbillat mig att hela mitt pm är fullt med fel (trots att jag till 99% vet att det han tog upp inte gällde mig!) Så hela denna dag har jag därför haft världens största ångestklump i magen! Jag är en tönt,  jag vet! (i alla fall tills imorgon lunch,då vi får tillbaka dem)

Jag kom precis hem efter att ha suttit och tänkt ute i det vackra vädret! Till vänster om Barnhusbron uppe på ett berg; (ja vet, ni naturmänniskor, skulle nog inte betrakta det som ett berg - men jag är stockholmare.) finns det en hundgård och längst bort i hundgården finns det en grön parkbänk - där utsikten är gudomlig och solen strålar som mest -  och det var där, som jag satt och tänkte.

När jag suttit där ett tag, märkte jag plötsligt att det stod en man med sin hund framför mig. Min första reaktion var att han säkert skulle fråga om det var okej att han släppte sin hund, men mannen frågade i stället: om allt var bra med mig (jag satt lite ihopsjunken och nynna på min egna melodi...) eller om det hade hänt nåt?

Åh vilken underbar människa! Jag ville bara springa fram och krama om honom, mitt förnuft han dock ta mitt förnuft till fånga och jag krama om hans vackra hund i stället! Jag förklara sedan för honom att allt var bra med mig och att jag bara satt och filosoferar lite. Efter det tackade jag honom för hans omtanke och han log snällt emot mig, samtidigt som han började vandrda mot andra änden av hundgården - dit hans hund sprungit.  Vissa människor kan konsten att beröra! TACK!

                                                      

                                                                          -STAVROS LOUCA-

                                                                Vilken mattelärare - jag är helt kär! 
                                                                    KLASS 9A - HERE I COME!